King som han kallas är våran egna uppfödning, efter mammas tävlingshäst som gått bl.a. breeders i fälttävlan och lite annat. Var väl mest min mamma som red in honom, jag var ju ganska ung då.

Min mamma hade då även en häst som var två år äldre och tanken var att vi skulle sälja en av dom. Vi ville helst behålla den andra hästen Colinn som hon kallades. Vi hade en köpare på King men vid veterinär besiktningen upptäcktes det ett fel på ryggkotorna och han blev faktiskt utdömd och köper blev ju såklart inte av.

Vi skickade iväg röntgen plåtarna till andra veterinärer och de var mer positiva till vad de såg. Så vi tog det väldigt lugnt med honom och tänkte absolut inte ta bort honom. Så vi bestämde att vi rider och kör på, går det inte ja då går det inte. Men då har vi iaf gett honom en chans!
Som 6 åring så debuterade jag honom, minns att vi var felfria i 100cm då.
Sen har vi jobbat oss uppåt, han har nog bland det största hjärtat du kan hitta och är en helt fantastisk häst som alltid vill göra rätt.

Vi har som sagt ridit upp till 130 med placering och vinst upp till 120. Men han har varit väldigt svår i munnen vilket har gjort att vi alltid har haft stora problem på linjer som har gjort att det rullat någon bom väldigt ofta. För kanske 3 år sedan fick han ett ordentligt sår i munnen och sedan dess har vi ridit honom på bett kanske 20 gånger, men han trivs inte alls med det.
Nu i efterhand ångrar man ju att man inte alltid ridit honom bettlöst för då hade nog resultaten varit bättre!

Hade som sagt egentligen bestämt att jag skulle lämna över honom till min mamma, men jag har nog ångrat mig. Han är ju så härlig!

Det där med ryggen, aldrig några problem, vi har alltid varit mycket noga med att han inte ska bli kall.