Vad har då hänt?
Igår på träningen så såg ni som sagt att han var lite irriterad på mig emellanåt. Inför sista rundan så skulle jag bara korta upp tyglarna och fatta galopp när han blir förbannad och iställer reser sig, tappar balansen och vi faller bakåt.
Jag hade tur som inte fick honom på mig, ramlade dock på ryggen vilket inte var helt optimalt med min redan dåliga rygg. Men han ramlade väldigt lugnt och allting såg bra ut.
Men sen blev han succesivt sämre, halsen darrade, han kunde inte röra huvudet åt vänster och hade så otroligt ont att han inte överhuvudtaget kunde komma till ro. Gick bara runt och runt i boxen.
Veterinären kom och gav honom smärtstillande och tillslut så började den verka och han började slappna av. Vi åkte in till stan en stund, innan vi åkte ut och kollade till honom och då såg han ändå ganska bekväm ut.
Åkte dit typ vid 05:15 imorse innan jobbet, började gråta av lycka när jag såg honom då han var väldigt mycket piggare, kunde böja huvudet åt vänster. Släppte ut de andra hästarna och mockade lite innan jag åkte till jobbet.
Varit där några vändor under dagen och han har sett bättre ut för varje gång vilket har varit en sån otroligt lättnad.
Klockan 16 hade vi som sagt tid på kliniken för röntgen. Hon klämde lite och han reagerade och var/är svullen. Men efter röntgen bilderna så kunde hon inte se något. Så hon sa att det var en blödning, ungefär som en lårkaka. Så han ska få smärtstillande nu tills söndag, sen två dagar utan och går allt som det ska kan jag börja skritta redan på Onsdag.
Jag vågar inte hoppas ännu, men är ändå så otroligt glad och lycklig över att ha fått bra besked. Men vågar inte ta ut något fullt ut innan han verkligen är helt återställd. Men som sagt när vi tog in honom ikväll så hade han bråttom in i vanlig ordning. Så han börjar verkligen bli mer och mer sig själv.
Ett hemskt dygn som mest bestått av tårar, negativa tankar, ingen mat och ingen sömn. Usch. Men nu kan jag äntligen andas igen!! Och äta och sova igen!!!

Älskade underbara knäppskalle ❤️
/Helen
Kommentarer
Postat av: isasriddagbok.blogg.se
usch så obehagligt! Har varit nära att slå över med min några gånger ute på vall, men har klarat mig. Usch vad rädd man måste bli över att hästen är skadad!
Svar:
Josefin och Helen
Trackback